När kroppen säger ifrån

Jag är verkligen inte den som brukar gnälla och klaga. Visst, jag har mycket åsikter och säger oftast vad jag tycker men försöker ändå att hålla en god min och vara glad och positiv då jag har haft svårt för detta innan. Jag vill liksom bättra på den sidan av mig själv! Det senaste har jag dock inte alls känt mig som mig själv, har varit arg på min familj och mina vänner utan anledning, blivit ledsen för minsta lilla, stressad över onödiga saker och varit så sjukt sliten och utmattad.

På mitt nya jobb trivs jag såå himla bra. Jag lära mig massa nya saker och börjar äntligen komma in i allt. Jag får träffa massa nya härliga människor och mina jobbarkompisar är världens snällaste och goaste. MEN, denna veckan jobbade jag måndag, tisdag och onsdag. Alla dagar till klockan halv tolv på kvällen ungefär från fyra. Vilket innebar att utöver jobbet så hann jag inte med mer än skolan de dagarna. Detta är jag såklart inte van vid. Det är skillnad om man jobbar så 5 dagar i veckan och är van och inte har skola och plugg vid sidan av. Men för mig och min kropp så har detta blivit lite för mycket, samtidigt har det varit så roligt på jobbet så därför har jag sagt "ja" varje gång de frågat om jag kan jobba för jag VILL jobba.

Jag har inte insett hur påfrestande allt detta har varit för mig och min kropp. I genomsnitt den senaste veckan har jag kanske sovit fem timmar per natt och detta är alldeles för lite när man ska prestera både i skolan och på jobbet sedan även orka plugga. Så idag sa min kropp ifrån...

Jag har haft jättesvårt för att komma ner varv på kvällarna efter jobbet på grund av att det är ett jobb med ganska högt tempo (berättar om mitt nya jobb i frågestunden!!!) så jag har liksom skyndat hem, borstat tänderna snabbt och sprungit runt i huset här hemma för min kropp fortfarande varit inställd på att stressa i ungefär en timma efter att jag slutat jobba.

Ikväll jobbade jag till tio men det är först nu som jag kan koppla av. Satte mig jämte pappa i soffan när jag kom hem strax innan elva, åt lite paj, kollade slutet av en film som gick på 7an och så småpratade vi. Men jag pratade snabbt och mycket, precis som att jag är rädd att jag inte ska hinna berätta allt innan det är morgon och en ny dag sätter igång liksom. Så himla jobbigt...

Innan jobbet idag så satt jag och grät i en halvtimma, verkligen STORlipade. Huvudvärken blev bara värre och värre. Har inte gråtit så mycket på såå länge (innan grät jag flera gånger i veckan) så det var skönt att gråta ut, men jag märkte verkligen att när jag för en gångs skull inte var tvungen att hoppa upp ur sängen och bocka av en miljon grejer på att göra-listan direkt så insåg jag hur mycket jag har haft att göra det senaste. Så allt brast och jag kunde inte sluta gråta.

Det är på grund av allt detta som bloggen har blivit tråkig och ledsam. Och ni som läser enda hit är inte dåliga alltså, det är ju inte direkt något roligt jag skriver om. Men jag vill vara ärliga mot er som läser min blogg på grund av att jag själv uppskattar när andra skriver personliga saker på sina bloggar. Sedan är det ju alltid skönt att skriva av sig lite, för sin egna skull liksom.

Nu är jag så trött så jag knappt vet vad jag skriver och det ska bli sååå skönt att lägga sig i sängen och sova. Min nya säng dessutom, en 160 har jag fått istället för en 120. Den är så mjuk och skön hihi. Innan jag somnar tänkte jag dock skriva några saker som jag är glad över just nu, för at själv bli på lite bätre humör. Delar kanske med mig av listan imorgon.

PUSS och sov gott ni som fortfarande är vakna!!! <3

​Saknar denna kvällen, 100dagars med mina klasskompisar. Nu är det bara SJUTTIOSEX dagar till studenten. Helt sjukt!!

Gillar

Kommentarer